Återseende
Svenska Dikter
Till samma stad mig ödet återförde,
Där Dikten först förstulen fröjd mig sände,
Förstulen fröjd, som snart min ro förstörde,
En magisk dryck, som evig törst blott tände.
I gator, där hvarenda sten jag kände,
Där mina steg jag återljuda hörde,
Då natten med sin svala hand berörde
Min panna, som af heta syner brände.
I mörka hus, du flod i måneskimmer,
Som under hvälfda broar språksam strömmar,
I ären kvar -- men ej de forna drömmar!
Bland gulnadt löf en hviskning jag förnimmer:
Ack, trodde du på oss som förr allenast,
Du falske vän, vi återkomme genast!
| 'Samlade dikter af Carl Snoilsky - Första bandet' | |
| Ur waggonfönstret | Afton i Deutz 
|
Första bandet | Andra bandet | Tredje bandet | Fjärde bandet | Femte bandet
