Öfver Bredströmskans och Movitz melancholi

 Movitz helt allena
 På Tre Liljor satt en gång;
 Harpan mellan bena
 Glimmar bred och lång; Fin.
 Roligt se hvar sena
 Och hvart finger i fullt språng
 Öfver harpan skena
 Under klang och sång.
 Harpan var förgyld och grön,
 Prydd med Myrten, Tusenskön,
 Med en Cherubim utmålad,
 Prålad,
 Utaf Hoffbros vackra rön. [D.C.]
  
 Harpans klara läten
 Rör til andakt hvar person,
 Ifrån herdars läten
 Up til Gudars tron; Fin.
 Verlden blir förgäten,
 Hjertat blöder vid hvar ton,
 Sjelfva ängla-fjäten
 Käns i själn, och hon
 Gaf nu Movitz dubbel pragt,
 När han söng mot afgrunds magt,
 Slog accorder efter noten,
 Foten
 Hördes intet stampa takt. [D.C.]
  
 I sitt stoft med tårar
 Movitz ligger lik; må gjordt!
 Hvem des hjerta sårar
 I min sång blir spordt. Fin.
 Kör i Bacchi fårar
 Up til Fröjas myrten-port,
 När du dig utkorar
 Någon Brud så fort;
 Drick ej mera än du tål,
 Tänk på dina göromål,
 På din Chloris, där hon ligger
 Pigger,
 Visar dig sin blomsterskål. [D.C.]
  
 Movitz ville blänka
 Uppå Astrilds vädjo-ban;
 Råkte på en Enka
 Väl försökt och van; Fin.
 Lat och full, kan tänka,
 Låg där Movitz hela dan,
 Honom lyfta, sänka
 Måste ske med kran;
 När han nu, förstå mig väl,
 Skulle eldas i sin själ,
 Somna han mot väggen krumpen,
 Trumpen,
 Som en gammal Bacchi träl. [D.C.]
  
 Bröder, om Er lyster
 Til at veta hvem hon var,
 Så är hon en syster
 Til Bror Bredströms Far; Fin.
 Eljest blek och tyster
 Säflig uti tal och svar,
 Men förträffligt yster
 När hon bröllop har.
 Saken blef nu slutligt den:
 Movitz gaf hon djefvulen;
 Därför han vid harpan åter
 Gråter,
 Spelar psalmen om igen. [D.C.]