2. Egen moder göms i mullen
Svenska Dikter
I mitt hem en stjufmor råder,
Egen moder göms i mullen.
Och jag hastar öfver hagen,
Skyndar stilla till den sörjda,
Ginar öfver gärdet stundom.
Men den främmande förtörnas,
Hviskar, hväsande af vrede:
Denna flicka går på gräset,
Krossar klöfvern der på ängen.
Fader, hör ej hårda orden!
Lätt är flickans fot i loppet,
Stör ej många strån i farten.
Jungfrun har ej hårda sulor,
Trampar ej med tunga klackar.
Oskodd löper hon på lindan,
Flyr med blottad fot på fältet,
Far, som fläkten far på ängen,
Skyndar såsom skuggan öfver.
Skulle ock ett blad bli brutet,
Något grässtrå nedertryckas.
Hjertats sorg förtynga stegen,
Grönskar snart en grodd ånyo,
Fostras flere blad i stället
Af den dagg, mitt öga ljuter,
Dessa blåa stjernors tårar.
| Ett litet öde (Johan Ludvig Runeberg) | |
| 1. Är du så arm du, som man säger? | 3. Så jag färdas sjelf mot fjerran 
|
- 1. Är du så arm du, som man säger? - 160
- 2. Egen moder göms i mullen - 161
- 3. Så jag färdas sjelf mot fjerran - 162
- 4. Sådan vård blott finner flickan - 163
- 5. Flicka, kärleken är väldig - 164
- 6. Hundra vägar har min tanke - 165
- 7. Hvilken sällhet skön att synas! - 166
- 8. Tala, tala tycktes alla - 167
- 9. Men min fogel märks dock inte - 167
- 10. Se'n har jag ej frågat mera - 168
