8. Tala, tala tycktes alla
Svenska Dikter
Hvem har nu gett vett åt vinden
Gett åt luften ledig tunga,
Röst och språk åt gårdens rönnar
Och åt späda fogelskaran?
Förr, när från min bädd hvar morgon
Jag på loftets trappa trädde,
Visste vinden blott att smeka,
Rönnen blott att susa stilla,
Qvittra blott förstod hvar fogel.
Nu, när sist jag kom på gården
Från mitt olyckssälla läger,
Tala, tala tycktes alla,
Vinden hviska: arma flicka!
Fläkten susa: fallna flicka!
Rönnen sucka: svikna flicka!
Svalan sjöng: hvar är din stolthet?
Sparfven: hvar är nu din glädje?
| Ett litet öde (Johan Ludvig Runeberg) | |
| 7. Hvilken sällhet skön att synas! | 9. Men min fogel märks dock inte 
|
- 1. Är du så arm du, som man säger? - 160
- 2. Egen moder göms i mullen - 161
- 3. Så jag färdas sjelf mot fjerran - 162
- 4. Sådan vård blott finner flickan - 163
- 5. Flicka, kärleken är väldig - 164
- 6. Hundra vägar har min tanke - 165
- 7. Hvilken sällhet skön att synas! - 166
- 8. Tala, tala tycktes alla - 167
- 9. Men min fogel märks dock inte - 167
- 10. Se'n har jag ej frågat mera - 168
