9. Men min fogel märks dock inte
Svenska Dikter
Svanen speglas re’n i sundet,
Knipans hvita vingar hvina,
Lärkan höres högt i höjden,
Spofvens rop kring kärret rullar,
Våren samlar sina skaror,
Får sin fogelflock tillbaka,
Väntar dem med sol och värme,
Lockar dem med långa dagar.
Och jag, arma flicka, fiker,
Söker skingra sakna’ns mörker,
Vårda värmen i mitt sinne,
Vill som våren vänlig vara,
Synas ljus som sommardagen.
Och jag gläds, fast sorgen gnager,
Ler, fast tåren trängs i ögat,
Men min fogel märks dock icke.
| Ett litet öde (Johan Ludvig Runeberg) | |
| 8. Tala, tala tycktes alla | 10. Se'n har jag ej frågat mera 
|
- 1. Är du så arm du, som man säger? - 160
- 2. Egen moder göms i mullen - 161
- 3. Så jag färdas sjelf mot fjerran - 162
- 4. Sådan vård blott finner flickan - 163
- 5. Flicka, kärleken är väldig - 164
- 6. Hundra vägar har min tanke - 165
- 7. Hvilken sällhet skön att synas! - 166
- 8. Tala, tala tycktes alla - 167
- 9. Men min fogel märks dock inte - 167
- 10. Se'n har jag ej frågat mera - 168
