9. Men min fogel märks dock inte
Från Svenska Dikter
Svanen speglas re’n i sundet,
Knipans hvita vingar hvina,
Lärkan höres högt i höjden,
Spofvens rop kring kärret rullar,
VÃ¥ren samlar sina skaror,
FÃ¥r sin fogelflock tillbaka,
Väntar dem med sol och värme,
Lockar dem med långa dagar.
Och jag, arma flicka, fiker,
Söker skingra sakna’ns mörker,
Vårda värmen i mitt sinne,
Vill som våren vänlig vara,
Synas ljus som sommardagen.
Och jag gläds, fast sorgen gnager,
Ler, fast tåren trängs i ögat,
Men min fogel märks dock icke.
| Ett litet öde (Johan Ludvig Runeberg) | |
| 8. Tala, tala tycktes alla | 10. Se'n har jag ej frågat mera 
|
- 1. Är du så arm du, som man säger? - 160
- 2. Egen moder göms i mullen - 161
- 3. Så jag färdas sjelf mot fjerran - 162
- 4. Sådan vård blott finner flickan - 163
- 5. Flicka, kärleken är väldig - 164
- 6. Hundra vägar har min tanke - 165
- 7. Hvilken sällhet skön att synas! - 166
- 8. Tala, tala tycktes alla - 167
- 9. Men min fogel märks dock inte - 167
- 10. Se'n har jag ej frågat mera - 168
