Ballad.

Vid Monts-Noires,
vid Monts-Noires vid Rhône:
Herr Beaujolais,
herr Beaujolais de Beaune,
han byggt en borg vid alpens rot,
som blickar ned med hat och hot
på hyddorna invid dess fot
ner i den låga dal.

Herr Beaujolais,
herr Beaujolais de Beaune,
han byggt sin borg,
han byggt sin borg vid Rhône.
Men högt på alpens spets det bor
en gammal falk, som folket tror
att han är med Hin Onde bror,
så tros i djupan dal.

Herr Beaujolais,
herr Beaujolais vid Rhône,
han älskar ej,
han hatar hyddans son.
Med dennes svett han föder svin,
ur dennes märg han pressar vin,
men över honom ruvar Hin,
Hin Onde och hans bror.

Herr Beaujolais,
herr Beaujolais de Beaune!
Hör upp! Hör upp!
Hör du ej bergets dån?
På Alpens spetsar snön har smält
och falkens vissling ljuder gällt
högt över klyft och höjd och fält
och borgen där du bor.

Herr Beaujolais,
herr Beaujolais vid Rhône!
Du vet! Du vet
var dånet kommer från.

Det falken är som vid sitt bo
har rubbat isens svaga bro;
den störtar ner, den rullar -- O! --
Nu är lavinen här!

Herr Beaujolais,
herr Beaujolais de Beaune,
hans borg och han,
de sova nu i Rhône.
Men sonen hans går världen kring,
har ingenting, är ingenting
och blir väl aldrig någonting,
om ej han bliver kär.

Herr Beaujolais,
herr Beaujolais de Beaune,
han hatade,
han hatat hyddans son.
Men hyddans dotter har hans son
i dag fått ljuva ögon från,
som lockade till kyssars rån
och dömde till en sång.