Bröststycke
Svenska Dikter
Nu tar jag min pensel -
sätt dig, min Lisette!
Astrild skall dra känsel
på dess målning lätt.
Ögonen till färgen
ljuva, himmelsblå!
Blickarna till märgen
hjälten genomgå.
Kännaren skall sanna,
att ej mera skön,
glad och öppen panna
finns bland Evas kön.
Grekiskt täck i snitten
skall han näsan se ...
liten bukt på mitten,
stolt och retande.
Skönast dock befunnen
bland dess gracers tal
är den friska munnen,
rosornas rival.
Barmen blygt sig höjer
i ett glest förvar.
Rundeln, som sig röjer,
liljans vithet har.
Kring dess axlar flyter
lockars lätta sky,
som sin skugga bryter
mot en cyprisk hy.
