Bremmsen

Å bremmsen han for te Pärmäss en gang
å köfft´ sej e gröna mösse,
å sänna flög han hem å gnola å sang;
den bremmsen va hemm´ i Tösse.

Men bäst som han flög, så tänkt´ han så här:
Näj ha ja´ fått e tåcka mösse,
så ska ja´, ta mej dalern, komm´ som en khär
å int som en åt te Tösse.

Då sätt´ han sej opp å re på en kalv:
Hoppsan, du laggåls-jösse!
Han sporra sin kalv, så kalven han skalv
å kesa i väg ôt Tösse.

Då geck så dä rök, dä geck som en dans,
häjsan! på väg te Tösse,
å kalven han sätt´ i väre sin svans
å sköt kav som mä e bösse.

Å när som di kom te Göstakrog,
häjsan! på väg te Tösse,
tog bremmsen en sup å kalven bestog,
för bremmsen månd´ hômmen kösse.

Å när som di kom te Åmåls sta,
häjsan! på väg te Tösse,
stog borgmästere å rå i e ra
å bock´ sej för bremmsens mösse.

Men bremmsen la å i rykande kutt
å löfft´ int en gang si mösse,
å kalven veffta svans å sa så godt som hutt,
å så bar dä å te Tösse.

Å när som di kom te Torpane fram,
den gäschivergåln i Tösse,
tänkt´ bremmsen igen te få sej en dramm
å bynnt´ på te kalven kösse.

Men kalven han slog mä rômpa bakut -
se så går de te i Tösse!
Å bremmsen han feck en klass på sin trut,
så sprrack! sa hans gröne mösse.

Å bremmsen han stalp å dödd´ änna kav;
i dike där låg hans mösse,
å oxer, kor å svin di dansa på hans grav -
där dansa då hele Tösse.