På den röda elfvens botten
Fiskade en gosse perlor,
Fann en perla, blå som himlen
Och som himlens stjerna rundad.
Men en flicka låg i perlan,
Och hon bad en bön och sade:
"Offra upp din perla, gosse,
Bryt mitt fängsel, låt mig fara,
Och en tacksam blick i stället
Vill jag för min frihet skänka."
"Nej, vid Gud, min goda flicka,
Perlan är för mycket dyrbar,
Bär blott stilla du din boja,
Mången bar en vida värre."
Flickan bräckte sakta skalet;
Morgonrodnan lik i fägring,
Sköt hon upp vid gossens sida,
Gyllne lockar skylde pannan,
Rosens hy på kinden glödde. --
Stum, i hennes skönhet fången,
Stod i trenne timmar gossen.
När den tredje timman slagit,
Bad han tyst en bön och sade:
"Offra upp din skönhet, flicka,
Bryt mitt fängsel, låt mig fara,
Och en tacksam tår i stället
Vill jag för min frihet skänka."
"Nej, vid Gud, du gode gosse,
Perlan är för mycket dyrbar.
Bär blott stilla du din boja,
Mången bar en vida värre."
