Den kära ungdomen

(Tidsbild, alla familjefäder tillegnad.)

    Hvad det är skönt att ha en sÃ¥dan pappa ...
    Hvad det är skönt att ha en sÃ¥dan son! ...»
    Ur herrar Dunanan's resa.

(Poeten vÃ¥ndas. Han hÃ¥ller pÃ¥ att kläcka fram ett «Ode till mitt barn« -- bestäldt, förstÃ¥s. Under tiden vänder hans egen förhoppningsfulla afkomma upp och ned pÃ¥ allting i rummet. Poeten skrifver, men afbryter sig sjelf tidt och ofta.)

Du lilla flarn på lifvets älf;
(Slå inte sönder lampan! Hör du?)
Du trogna afbild af mig sjelf!
(Markatta der... Hvad tusan gör du?)
Du glada, leende sylfid,
Som än ej pröfvat lifvets strid --

(Du låter bli att slå din syster!)
Dig rör ej verldens lumpna kif;
En ljuflig dröm mig tycks ditt lif ...
(Det var ett gräsligt väsen... Tyst der!)

Din själ så hvit som liljan är --
(Gå ut och tvätta dig i synen!)
Och som en ängel skapt du är --
(Din näsa liknar svinens trynen.)
Ditt tungomål är himmelens,
Och på ditt tungomål du käns --
(Nu ger han hals, så huset gungar...)
Hvad finnes väl på jorden, värdt
Att mer än barnen hållas kärt?
(Hin tage alla ilskna ungar!)

Du hemmets ljusalf, hemmets fröjd --
(Jo, du ä' ljus, som sparkar pappa!)
Blott du blir lycklig, är jag nöjd --
(Ja, vänta du... jag ska' dig klappa!)
Till himmel, ej till jord du hör,
Och himmelskt blir, hvad du berör --
(Vid gud!... han har klippt sönder schalen...)
Du min och allas älskling är.
Gud fader sjelf dig håller kär --
(O himmel, pojken gör mej galen!)

I oskuld, menlöshet och frid --
(Se så... der sprang en fönsterruta!)
Du lefver fram din barndomstid --
(I galgen, pojke, ska' du sluta.)
Ditt hjerta bränns af inga sår;
Ditt öga fuktar ingen tår --
(Nu väter kräket ner min matta!)
Till sömn utaf din moder kysst,
Du slumrar, leende och tyst --
Håll mun'... Det var väl också glatta...)

Låt mig uti ditt öga se --
(Nej, aldrig nånsin såg jag maken!)
Ack, så som du kan ingen le --
(Du ska' få smörj... d'ä' hela saken.)
0, låt med dig mig byta få!
Hur säll, hur glad jag blefve då! ...
(Jag tror, att fannen pojken rider...)
En konung i din lilla verld,
Du öfver rosor styr din färd --
(Mitt bläckhorn!... Kors i alla tider!)

Mitt barn, må Gud välsigna dig --
(Nu ryker min peruk åt fanders.)
Din bästa vän du har i mig --
(Här ska' min själ, bli 'etwas anders!')

Min älskling, du!... Må lifsens träd
Beskugga dig och all din säd --
(Ett björkris passar bäst en småtting.)
Dig egnar jag min enkla sång.
Bli stor, bli lik mig sjelf en gång --
(Nu ä' jag arg... Tag hit min rotting! ...)