Den vise sade

"Var vaksam, min son, och var avundsjuk
om makten åt ovan och nedan
- vill någon dig störta alltredan,
sök göra medtävlaren mjuk,
den icke är konungens like,
må vara vasall i hans rike.

Och lyder han endast med knot dig,
så håll med din kraft honom neder,
men mäktar han dock stå emot dig,
tills ärligt han vunnit sin heder
att vara i allting din like,
så dela med honom ditt rike,
det reder sig präktigt, ty du som han
i längden kan
ej avundas den, som är likeman,
ej yppare tanke jag fann
att tillknyta broderbandet
än: vi två de främste i landet.

Men har han ändå icke nöjt sig
men börjar för enväldet krig,
slå igen, slå igen, tills han höjt sig
till en överman över dig.
och efter du ej är hans like
så bliv en vasall i hans rike.
En starkare vän
än vasallen du mist
i er tävlingstvist,
än den likeman
som i kriget försvann,
i din hövding du vinner igen."

Så talte till prinsen den vise,
och sant kanske talade han,
dock känner och vet varje man
att hela den vishet, vi prise
hos vise, ej alltid är sann.