Diskussion:Huvudsida

Du är snäll du är rar du är den bästa vän jag har.
När en annan vän går förbi så är den endå alltid vi.
Om det inte blir så så snälla förlår mig jag vill ha dig som vän.
Snälla förlåt mig jag gör allt bara om du förlåter mig

En flicka bara 8år.
Det finns så mycket hon inte förstår.
Inget om att va populär.
Inget om att va olyckligt kär.
Svek,och att mista en vän.
Ett liv ingen känner igen.
Att försöka räcka till, men allt blir bara fel.
Förlora nån så älskad att man aldrig mer blir hel.
Jag är stor nu och det är mycket jag förstår.
Men endå vill jag bara vara 8år...
   madeby;rebeccabruun

Jag springer från livet.
Jag springer från det som var givet.
Jag blundar, men ser allt endå.
Jag slutar springa, men fortsätter gå.
Snart går jag inte mer.
Snart lägger jag mig ner.
Ingen får veta att jag snart är en vind.
Ingen får veta att det är vått på min kind.
Den kinden på flickan som förstörde allt.
Flickan vars liv var sorg och kallt.
Ingen vet vad jag egentligen är.
Ingen vet varför jag ligger just här.
Ingen vet vad jag egentligen kan.
Men alla vet att jag är flickan som försvann.
   madeby;rebeccabruun

Röd, det är kärlekens färg.
Jag har sökt genom dal och berg.
En färg som är vackert klar.
Ingen är som du, ingen är lika underbar.
En ondska som inte finns.
Ett brustet hjärta ingen minns.
Jag skriver ditt namn med rött.
För du är det vackraste jag mött.
   madeby;rebeccabruun

Jag vet, jag hade min chans.
Jag vet, det är sen länge slut på vår romans.
Mern låt mig få hoppas, låt min få drömma.
Det är inte så lätt att gå vidare och glömma.
Låt mig få tro att vår kärlek kan finnas.
Låt mig få längta, låt mig få minnas.
Varför kan inte jag få va jag?
Jag lovar, jag svär, jag glömmer dig en dag!
  madeby;rebeccabruun

Det finns ett namn inristat i mitt hjärta.
Ett namn som aldrig gett mig smärta.
Det namnet ristade jag in för länge sen.
Namnet på min bästa vän.
  madeby;rebeccabruun
  
De där hånfulla skratten.
Som upprepar sig gång på gång om natten.
När dom ristade inte h*ra i mitt ben.
När som hånde mig för att jag var så patetisk och klen.
Dom där orden jag inte förstod.
När dom skren"missfoster" av mitt eget blod.
När dom skärde upp hela min arm med en kniv.
När dom hotade att ta mitt liv.
När dom stack in en nål i mitt öra.
Just då visste jag inte vad jag hade på jorde och göra.
Jag hör en av mobbarna, det är då jag inser;
Jag är trött på mitt liv, jag orkar inte mer!
Jag springer ner till stranden,
lägger mig ner i sanden.
I hjärtat är allt sönder, på kinderna vått.
Jag känner mina känslor sakta tyna bort...