Fosterjorden.
Du kära land, du hjeltars land,
Du dyra fosterbygd
Med dina gröna skogars rand
Och gråa fjällars skygd!
Som fordom, kraft och mannatro
Hos dina frie söner bo.
Ja, hell vår fosterjord,
Du gamla, kära Nord!
Ej rik du är på guld och glans,
Men skatter eger du
Uti den sköna minneskrans,
Som smyckar dig ännu,
I mannens mod, i klippans jern,
Som smides till ditt fasta värn,
Ja, hell vår fosterjord,
Du gamla, kära Nord!
För qvinnan har du plats också
På idoghetens fält;
Der bär ock hon sitt funna strå
Med sinne gladt och sällt;
Ty hjertats trogna, varma bön
Gör arbetsmödan lätt och skön.
Ja, hell vår fosterjord,
Du gamla, kära Nord!
