Dungarvan bay

Hennes ögon
var våta som havet är blått
Hon var dröjande vind
där just åskan har gått.
Hennes läppar
var fyllda som blodet är rött.

Hon var glödande sol
trots att håret var blött.
Jag drogs in i
en drömvärld där älska var rätt,
runt det vackraste månsken
jag någonsin sett.
I det krusstilla
vatten fanns bilden av dej,
där på kajen
i hamnen vid Dungarvan-bay

Dina kinder
var mjuka som liv är konkret.
Du gav läkande svalka
då pannan var het.
Och jag brann
liksom fnöske så glödande skön
i ett prunkande gräs
på den mörkgröna ön

Och jag minns än
den magiska irländska natt
ganska lycklig och yr
av ditt lekande skratt.
Så en natt var
du svunnen och jag letade dej
där på kajen
vid hamnen i Dungarvan-bay

Och alla tankar,
av oro och längtan gör mej rik.
Alla sinnen snurrar runt
som en spegelbild av dej
Och detta vemod,
som skum ur vågornas musik -
där vi älskade vid irländska Dungarvan-bay.