En allvarsam gåta, ställd till alle Vackre Damer

När som mig kommer an en Lust, att jag vill Leka,
    SÃ¥ gÃ¥r jag till min Vän, min fröjd och tidfördriv;
    Jag fattarn om sin hals, och tyckern till mitt Liv.
Jag griper på sin Snarr: Ho vill mig det förneka;
    Jag dragern upp och ned; jag tagern pÃ¥ sin Kvicka;
    Jag gnidern av och till, till dess han riktig stÃ¥r;
    Sen ställer jag min Vän emellan Ben och LÃ¥r.
Och börjar så en Lek, som bäst sig månde skicka.
    Jag fingrarn, fiddlarn till mitt hjärtans Lust och Fröjd;
    Jag gÃ¥rn upp och ned, till dess jag är förnöjd.
Och där så händer, Snarren löper av, och slaknar;
    SÃ¥ sätter jagern in och vriden upp igen:
Fast sker det med förtret, till dess han styver raknar;
    GÃ¥r leken Ã¥ter an; SÃ¥ gläder jag min Vän.

        Min Vän är en Fiol di gamba.