En blick på graven

Snart skola mina år förflyta
som droppar uti tidens hav,
snart tunga stormar ödsligt ryta
och gräset vissna kring min grav.

Snart döden skall det öga sluta,
som länge sorgens tårar göt:
snart skall mitt stoft sin vila njuta
och frid i jordens lugna sköt.

Men i den stund, då dödens smärta
mig omger med sin ryslighet,
o, då gör kännbar för mitt hjärta,
Allfader, din barmhärtighet!

När rösten, skälvande och bruten,
åkallar, Skapare, ditt namn ...
O, sträck mot mig i dödsminuten
din hulda faderliga famn!