En mans gravskrift över sina tvenne hustrur

Över den första.

        O, vila, kalla hårda sten,
        som silkeshyende så lätt på dess ben!
Om du den maka känt, som evigt mig förlåtit,
själv - ack, så sten du är - du hade henne gråtit.

Över den andra.

        Dig jag ej hellre kan förgäta,
        min Lisa du, som vilar här!
Från masken i din grav du säkert fredad är,
        ty maskar troll ej bruka äta.