En uppländsk runskrift

 Svein, Dagtrottes son,
 drap drömmare
 söder i
 särkernas sund.
 BlÃ¥ste blÃ¥män
 bleka
 med stridens stormvinge ^[1]
 Sticktryne, fadersarvet.
 
 Bet han blodiga
 välskernas borgar
 med slagfältets svärms ^[2]
 spetsiga gaddar.
 Bröt han murar,
 brände han byar,
 skar skräckrunor
 bland sydskrälingarne.
 
 Dvärgsmidet ^[3] dröp
 i Dragtrottes sons korgar.
 Mycket menfagert ^[4]
 bar han till MiklagÃ¥rd.
 Greno grekerna
 girigt Ã¥t härbytet,
 slickade sulorna
 pÃ¥ Svein Borgbrytaren.
 
 Gripar ^[5] gav han
 Ã¥t grinarne.
 Log Svein
 i lekares lag.
 Hemsot honom
 i hugen lÃ¥g.
 Vin vart honom
 bot för värken.
 
 Knäsatte i MiklagÃ¥rd
 mör mÃ¥nga,
 lent lockiga
 lögnviskerskor.
 Trädde rödbrokiga tröjor
 pÃ¥ trolösa,
 gav guld Ã¥t snutfagra
 sveksmiderskor.
 
 Drap Svein Doksa, ^[6]
 Nikkfares dotter
 slog Härklack, ^[7]
 hirdens hövding.
 Glad gav han
 lönngiljaren giljarlönen.
 Sörjde dÃ¥det,
 att han Doksa drap.
 
 Rävar rÃ¥dslogo
 att riva Svein.
 Slog han trältrutarne
 trasiga.
 Gav griparne
 för intet Ã¥t grekerna,
 färdades vida
 med väringavargar.
 
 Följde Ingvar,
 fränden fracke,
 härjade hÃ¥rt
 med HolmgÃ¥rdingarne.
 SÃ¥g Bjarmernas
 bÃ¥tbryggor,
 Skridfinnarnes snöhögar,
 nÃ¥dde Svithiod.
 
 Tänkte gästa Torgrima
 i Tiundaland,
 fäst med ed fordom
 hos fosterfadern.
 Följde mön, den falska,
 Stenkettil till Falkholmen,
 mötte med spott
 Sveins sorgtystnad.
 
 Hat högg i Dagtrottes
 sons hug.
 Brände han bräderna
 bruna pÃ¥ Falkholmen.
 Sot stänkte
 av Stenkettil.
 Torrbränd lÃ¥g Torgrima
 bland tallbränderna.
 
 Skumsinnad i skogen
 drog Svein.
 SvÃ¥rmodet sargade
 svekdrÃ¥paren.
 Ristar han nu
 rimsatta runor
 i Storby stenar
 vid Stormröjningen.
 
 Liv skall Svein lösa
 i Lögarviken.
 GÃ¥ som niding
 Nagrindar nedan.
 Bredda är hans bragder
 vitt i bygderna,
 storsvek har han övat,
 straff skall han lida ständigt.