En visa till Karin ur fängelset

 
Mät mig ej med mått, men vät mig med tårar,
en dåre är jag vorden, en dåre ibland dårar.
 
Skön var min krona och härligt var mitt rike,
jag haver varit konung och kejsarens like.
 
I spillror är mitt rike, i stycken är min krona,
i fängelsets mörker mitt brott vill jag sona.
 
Jag tjänades troget av vänner och fränder,
se frändernas blod förmörkar mina händer.
 
Troget gick i striden mitt folk för min ära,
i nöd fick det trohetens skördar uppskära.
 
Döttrar av mitt folk gingo fagra på torgen,
jag förde dem upp till att skändas i borgen.
 
Sist grep jag efter dig för att finna sista trösten,
våren skulle skövlas att skänka liv åt hösten.
 
Titt över mig har du bittra tårar gjutit,
mät mig ej med mått, förlåt vad jag brutit.