Endymion

 Skön, med lågande hy och slutna ögon,
 Slumrar herden så ljuvt i månans strålar.
 Nattens ångande vindar
 Fläkta hans lockiga hår
  
 Stum, med smäktande blick och våta kinder,
 Honom Delia ser från eterns höjder:
 Nu ur strålande charen
 Svävar hon darrande ned.
  
 Och, av klarare ljus vid hennes ankomst,
 Stråla dalar och berg och myrtenskogar.
 Utan förerska spannet
 Travar i silvrade moln.
  
 Herden sover i ro: elysiskt glimma
 I hans krusiga hår gudinnans tårar.
 På hans blomstrande läppar
 Brinner dess himmelska kyss.
  
 Tystna, suckande vind i trädens kronor!
 Rosenkransade brud, på saffransbädden
 Unna herden att ostörd
 Drömma sin himmelska dröm
  
 När han vaknar en gång, vad ryslig tomhet
 Skall hans lågande själ ej kring sig finna!
 Blott i drömmar Olympen
 Stiger till dödliga ned.