Erik Axel Karlfeldt

Erik Axel Karlfeldt, född Eriksson 20 juli 1864 i Karlbo i Kopparbergs län, död 8 april 1931 i Stockholm, var en svensk poet och författare. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1904 och dess ständige sekreterare från 1913. Postumt erhöll han nobelpriset i litteratur 1931. Han är begravd i Folkärna.

Innehåll 1 Debuten 1.1 Fiasko 2 Bibliografi 3 Externa länkar

Debuten

Sommarkarlen Ur Vildmarks- och kärleksvisor

Jag är en fyr av bondestånd, en spelman på väg och vid dike. Jag är en diktens vagabond, försvarslös i andens rike Jag var skolast, men mitt mod blev knäckt under bördan av formler och glosor. Nu vill jag byta pedantens dräkt mot lantliga blaggarnshosor.

Under sommaren 1895 färdigställde Karlfeldt sin debutbok, Vildmarks- och kärleksvisor, som publicerades strax före jul samma år av Seligmanns förlag. I Vårt Land ansåg litteraturkritikern Carl David af Wirsén att debuten var lovande men hade kritik mot det tekniska hantverket.^[1]

Fiasko

Försäljningsmässigt blev boken ett fiasko med endast ett par hundra sålda exemplar.

Bibliografi

• Vildmarks- och kärleksvisor (1895)
• Fridolins visor och andra dikter (1898)
• Fridolins lustgÃ¥rd och DalmÃ¥lningar pÃ¥ rim (1901)
• Flora och Pomona (1906)
• Flora och Bellona (1918)
• Hösthorn (1927)

Externa länkar

• Erik Axel Karlfeldts dikter , Projekt Runeberg
• Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1931
• Nobelprize.org, Erik Axel Karlfeldt - Biografi

Kolla Kategori:Erik Axel Karlfeldt for dikter av Erik Axel Karlfeldt.

Referensfel: <ref>-taggar finns, men ingen <references/>-tagg hittades