Escurial
Svenska Dikter
Escurial -- namn af ödslighet och leda!
En ljusskygg, ave-mumlande despot
Satt här och höll på folkens bröst sin fot
Och njöt af bålets os och kättarsveda.
Nu tiden fläktat bort med vingar breda
Hans spår på båda sidor af vårt klot;
Likt flarn afskuddades Armadans hot
Af böljor blå, som fria stränder freda.
Tyst står Escurial. Sekel efter sekel
Skref tidens benhand dit sitt Mene Tekel.
I kungasaln är nattens fågel gäst.
Och blott i solnedgångar, blodigt röda,
Ses ännu slottets tusen fönster glöda
Af dystert sken, som vid Belzazars fest.
| 'Samlade dikter af Carl Snoilsky - Första bandet' | |
| I Guadarama | Den spanska oljan 
|
Första bandet | Andra bandet | Tredje bandet | Fjärde bandet | Femte bandet
