Förord (Gralstänk)

    För att bokens titel och innehÃ¥llet av dess första diktcykel mÃ¥ bättre förstÃ¥s hänvisar jag först och främst till "Sagan om Gral" i Stänk och Flikar, där jag begagnat Ã¥terfinnandet av det under medeltiden berömda Gralsmycket sÃ¥som en symbol för allförsoningen. I Brockhaus' konversationslexikon säges Gral, vilken ocksÃ¥ säges hava haft nÃ¥got att göra med fÃ¥gel Fenix' pÃ¥nyttfödelse, enligt medeltidens legender av Josef frÃ¥n Arimathia hava begagnats att uppsamla blodet frÃ¥n Jesu sÃ¥r. Jag känner icke särdeles mycket mera om dessa legender än detta och har icke särdeles stor sympati för den ifrÃ¥gavarande symbolen. Enligt vad jag tror delvis vara en eller annan reminiscens efter medeltidslegender har jag emellertid diktat min saga om det försvunna Gralsmycket och dess framtida Ã¥terfinnande, och här ännu en gÃ¥ng tagit upp symbolen. Redan i "Sagan om Gral" är bägaren med dess innehÃ¥ll betecknad som livets vin och de vises sten. I den här följande första diktcykeln har Graldrycken kommit att bliva nÃ¥got liknande den själva varat ljus- och livingjutande urkällan, den lysande livssaft, vars minsta utstrÃ¥lade gnista anträffas mer eller mindre dold och försvagad hos alla ting och väsen.

    De övriga dikterna hava genom titelbladet kommit att inrubriceras under samma symboliska beteckning, och kunna ju ocksÃ¥ även de i enlighet med den första diktcykelns tankegÃ¥ng betraktas sÃ¥som innehÃ¥llande mer eller mindre svaga stänk frÃ¥n ljuset av Gral. De flesta av samlingens dikter äro för övrigt mera att betrakta som rimmade tankeförsök än som poesi i vanlig mening - de likna i detta fall, frÃ¥nsett skillnaden i vishet, Goethes "Sprüche in Reimen". Möjligen är denna diktart icke särdeles förtjänt att utövas, även med det höga föredömet Goethe framför sig, men för en gÃ¥ngs skull mÃ¥ man ha rätt att försöka den. I alla händelser önskar jag icke att man efterliknar den knaggliga form, som är att finna i vissa mina dikter av detta slag. En annan egenhet med dessa moral-filosofiska dikter är deras villkorliga form, de säga nästan mangrant endast 'kanhända' och 'möjligtvis' även där pÃ¥stÃ¥endet kan synas välgrundat nog. Detta kommer sig av att deras författare känt sig slagen pÃ¥ fingrarna av egen alltför stor kategorisk säkerhet i uttrycket av moral-filosofisk tankegÃ¥ng i föregÃ¥ende dikter. Denna diktsamling är ocksÃ¥ till en del avsedd att utgöra ett korrektiv och en förklaring av det som i "Stänk och Flikar" och "Nytt och Gammalt" kan vara misstag eller dunkelhet - ett slags Ã¥tertÃ¥g till en tryggare ställning med säkrare operationsbasis, frÃ¥n vilken man efter nya strategiska överläggningar kan framtränga till Ariens land. Framdeles komma sannolikt mina Ã¥sikter att ytterligare utveckla och förändra sig och i sÃ¥ fall kommer naturligtvis ytterligare korrektiv att bliva nödvändiga.