Fader VÃ¥r

 Fader VÃ¥r, som frÃ¥n det höga
 Ned i minsta vinklar ser,
 Anse med ett nÃ¥digt öga
 Vad nu i mitt hjärta sker!
 Du, som med ett finger välver
 Himlens krafter, blixt och dön,
 Fast all världen för Dig skälver,
 Hör den minsta matkens bön!
 
 Hjälp ett solgrand vitne bära
 Om din makt i smÃ¥tt och stort!
 Tag av stoftet evig ära,
 Du, som allt av intet gjort!
 Ã„nglar, helgon, himlens makter
 Prisa Dig i ärans famn;
 LÃ¥t i vÃ¥ra lÃ¥ga trakter
 Helgat bli ditt höga namn!
 
 Kungar, makter falle neder
 För din tron, din sannings ljus!
 Krossa ondskan, bygg din heder
 PÃ¥ vÃ¥rt stolta Intets grus!
 Du, som aldrig ser din like,
 Stört´ all guddom utom Dig
 Och lÃ¥t jorden se ditt rike,
 Dygdens fred och lastens krig!
 
 Du, som himlars lopp kan styra,
 Styr ett ringa djurs begär!
 Vi, som i vÃ¥r blindhet yra,
 Se ej vad oss nyttigt är,
 Gott frÃ¥n ont vi rätt ej skilja,
 Unn´ oss ej vÃ¥r falska fröjd,
 Ske ej vÃ¥r, men ske din vilja,
 DÃ¥ är jag med allt förnöjd.
 
 Sökom ej bland sorgsna dagar
 Gods, som öker vÃ¥ra fel,
 Milde Gud, om Dig behagar,
 Giv oss vÃ¥r avskilda del!
 Giv oss blott en daglig föda;
 Men i samvets paradis
 Lagom lycka, lagom möda,
 Oss till näring, Dig till pris!
 
 Synden oss i stoftet dränker,
 Att, om du ej rädda vill,
 Lagen oss i avgrund sänker:
 Höga kärlek, giv oss till!
 Efter nÃ¥den med oss handla,
 Som vi handle med varann,
 Och din rätt i nÃ¥d förvandla,
 Genom världens Frälserman!
 
 Om Du, Gud, ditt verk vill pröva,
 LÃ¥t det i din mildhet ske,
 Att ej medgÃ¥ng oss mÃ¥ söva,
 MotgÃ¥ng ej förtvivlan ge!
 Led oss ej pÃ¥ glatta branter,
 Om Du ej styr vÃ¥ra fjät,
 Hjälp oss se pÃ¥ alla kanter
 Blodets giller, världens nät!
 
 I var vrÃ¥ fördärvet följer
 De upplysta, svaga djur;
 Ja, vÃ¥r ovän mest sig döljer
 I oss själv, i vÃ¥r natur.
 Fräls oss frÃ¥n sÃ¥ mycken plÃ¥ga,
 Du, som allt vÃ¥rt inre vet,
 Och lÃ¥t gnistan slutligt lÃ¥ga
 Av ditt ljus, din härlighet!