Filosofi

Politiken är en fasa;
Hellre vid en treflig brasa
Sitter jag i frid.
I min lilla vrå vid »stoven«
Ger jag tusan hin och påfven,
Och jag trotsar lifvets strid!

Stormens gamar ilsket flyga,
Vilda spökgestalter smyga
Kring med blodad knif,
Bröder! Fröjd må agget kufva!
Glädjens, hoppets blåa dufva,
Fridens tolk, ger hjertat lif!

Hvarför slår en furste sönder
Icke furstar blott, men bönder,
Flitens, kraftens män?
Kan man säga det! Jo, pytt ja!
Men låt våra stop oss nytja,
Gifvom kungar den och den!

Vi ha nog af glädjens konung;
Han oss bjuder mjölk och honung,
Ger ej ättika.
Flödar stundom sötman öfver:
Om en sälta du behöfver,
Hjelper dig en rättika.

Snart le julens glada tider,
Om också, i afund, strider
Kung mot kung, och stat mot stat.
Låt oss vara glada, vänner!
Bloden het i ådran bränner,
Ingen får gå dum och lat!