Fjäriln och rosen
Svenska Dikter
Rosen lutar, blek om kinden,
Hennes tid är all.
Fjäriln domnar under vinden,
Under skurens svall.
När skall fjäriln få tillbaka
Sina lekar och sin maka?
När förlåter
Dvalan åter
Rosens matta ögonlock?
Barn af sommarn, lefde båda
Lyckliga som den.
Inga skiften, ingen våda
Störde glädjen än.
Af hvarandras kyssar sälla,
Utan skuld att vedergälla,
Utan oro
Båda voro,
Och de måste störas dock!
Hur de dröja, hur de bida,
Aldrig väckas de.
Kärleken vid vårens sida
Kan ej lif dem ge.
Men på kullen, der de bergas,
Nya sköna rosor färgas,
Och i doftet
Öfver stoftet
Svärmar nya fjärlars flock.
| Lyriska dikter I. (Johan Ludvig Runeberg) | |
| Förställningen | Fogelfängarn 
|
