Flickans klagan

Hjerta, hjerta, hade jag dig framför mig,
Låge du oroliga i min hand här,
O, då skulle hastigt min trogna omsorg
     Bringa dig lugnet.

Som en mor sitt barn, jag dig skulle gunga,
Föra, sakta vyssjande, fram och åter,
Tills du upphört klaga och nöjd din plåga
     Glömde i sömnen.

Men nu bor du slutet i barmens fängsel,
Otillgängligt stängdt för hvar vänlig hyllning,
Blott för honom blottadt, som oupphörligt
     Rubbar din hvila.