Frierfala

Dä va en frädass môra ja´ geck mej ut allt väll,
å ja´geck kring å vannra i ett te lordass qväll
      langt för tusan i vall,
      aj, aj, aj, aj, aj, aj!
    Langt för tusan i vall bål i åvävvla.

Men vet ni hva som vôlla den dära vannringen?
Åjo dä ska ja´ sij´ er, dä va min lelle vän.
      Kors för tusan . . . .

Där geck ja´ kring i dager å hvarsken åt äll drack,
å skonna rök i traser å övverlära sprack.
      Kors för . . . .

Te slut så ble ja´ var ett rätt finulitt hus,
i fönstre där brann dä allt bå danker å ljus.
      Kors för . . . .

Ve knuta på fyse ja´ ställd´ mej så dann,
där tog ja´ opp min späijel å höffsa mej grann.
      Kors för . . . .

Å göken han gol bål i skogen så skârt;
mett hjârte dä ble som ett smälltstöcke vârt.
      Kors för . . . .

Dä packa å slog som en spikhammerer,
å näsa ho kläija å hôvve dä sve.
      Kors för . . . .

Så klev ja´ fram te stôga i lonk å i knek,
för kroppen han va vesen ´tå möen kälék.
      Kors för . . . .

Å mârk-åten fannsera ikring mej så gla,
kav änna som dä kryr å kräker i oxhälja i Filpesta.
      Kors för . . . .

Men ja´ stog så bangen å skalv i mett knä,
ännsom när löva skaker på asperas trä.
      Kors för . . . .

Ja´ trodd´ mej int te lägge mi hann oppå lås´
å läse opp dôrra; ja´ koxa som a gås
      langt för . . . .

Te slut ja´ gjord´ mej grönögd å sa så i mett sinn:
"Dä ä allt skrôvitt uschlitt att int du tror dej in.
      Kors för . . . .

"Här står du så uggli å mesi å slak
å noser int te glômme hvarsken fram äller bak."
      Kors för . . . .

Då höjj ja´ tag i nöckårn å lerka hômmen kring,
å ha ni sett på fanken, dä geck som ingenting.
      Kors för . . . .

Å dôrra ho flög opp mä en vrinandes gång,
då stäka dä å lôffta mot mej åderkålång
      langt för . . . .

Å längst fram ve bole, som hadde fyre ben,
där satt dä e jänte så snudi å så ren.
      Kors för . . . .

Å näsa va så däjli å spessi å fin,
så om ja´ lickna henn´ ve nô, dâ vôr´ ja´ allt ett svin.
      Kors för . . . .

Å käkera di va som hadd´ di vôr´ svarva´ te,
när svarvårn står å svarver mä järne på sne.
      Kors för . . . .

Som himmalens stjärner va yja så bli,
å håre dä va fläta´, mä en bra kamm uti.
      Kors för . . . .

Å bägge öra satt bakom käkeras hull;
i dômm så hang dä lunser ´tå rödaschte gull
      langt för . . . .

Ho va så smal å fin som a kammerduksnål
å kvek uti bena som en slingrandes ål.
      Kors för . . . .

Hva ska ja´ då sij´ om den däjlie röst?
Jo, änna som ett uljvârk ho skärde i mett bröst.
      Kors för . . . .

Ho rest´ sej opp å niga sej för mej så lätt,
å ja´ strök igen mä foten på bästaste sätt.
      Kors för . . . .

"Gu dagen, Erk lelle!" så sa ho te mej ho;
se dä gjord´ godt i själa en mängd, ska ni tro.
      Kors för . . . .

Då klev ja´ fram, högg tag i hennas snöhvite hann
å dressta mej te bö´a om en köss litte grann.
      Kors för . . . .

Me se då sa ho te mej: "Du ska allt gi dej tefröss,
för når som vi blir geffte ska du få dej en köss."
      Kors för . . . .

Då sätt´ ja´ mej brevö´a å prata så bra,
å va ja´ int så gla, så rent för anntlitt dä va.
      Kors för . . . .

Men snart va dä köplysst å gläija va all,
för kärnga ho kom in å ho trätte å gnall.
      Kors för . . . .

Å näsa hennas va som a morot så rö,
å blå va ho om truten å uttäck som en dö.
      Kors för . . . .

Å såg ja´ inte rase, va ho söpen en mängd;
te lulle å te supe å int hälssamt i längd.
      Kors för . . . .

För tåcke ska ja´ akte min lekamen allt väll,
så int ja´ har dä på samvet´ ve min sistaschte kväll.
      Kors för . . . .

Å kärnga ho môttra å var sur å va onn:
"Hva gör du här, din trashank, din envetne bonn´?
      Kors för . . . .

"Å skämms du int ha kälek te dotra mi, dett svin?
Du som ä så fatti, å ho som ä så fin?
      Kors för . . . .

"Å töcker du int du ä i hôvve bra trang?
Du åger ju int klära på kroppen en gang?
      Kors för . . . .

"Men hunnra reksdaler har ho, du fatti khär,
allt ätter klåckårns räckning i sisters han va här.
      Kors för . . . .

"Ho får sej nåck en hârr-khär, hva länge dä lir,
men se dä ska ja´ sij´ dej att allri di ho blir.
      Kors för . . . .

"Så lag´ dej nu i röeschte rappe härut,
för ällers ja´ dej döper mä a skope mä lut."
      Kors för . . . .

Ja´ maka mej te dôrra, då kärnga va så grätt,
men himmalen ska vete att inte geck dä lätt.
      Kors för . . . .

Illsveen ja´ va i tåcka svårmodihet,
men jänta mi ho satt där å snöffta å gret.
      Kors för . . . .

Då geck ja´ bål i skogen så esam å allen,
å himmalen va môlen, mej te slätt inte men.
      Kors för . . . .

Å blåsväre bles uti graneras löv,
men ja´ hvarsken hörd´ äller såg - ja´ va döv.
      Kors för . . . .

Ja´ stött´ allt min fot bå mot ståck å mot sten,
men allri att dä gjord´ mej dä ringeschte men.
      Kors för . . . .

Där geck ja´ nu i tanker å sa uti mett sinn:
"Mi käre lelle Stina, så ska du int bli min?
      Kors för . . . .

"Ulöckli å esam ja´ går i mine skor,
för nu ha all mi gläije gått rent på förlor
      langt för . . . .

"Å allri e enda hustru ska ja´ nônnstinner ta,
för når ja´ int feck Stina, så vill ja´ inga ha."
      Kors för . . . .

Mä salteste tårer min käke ä smord;
te minstne ja´ gränga när visa ble gjord.
      Kors för . . . .

Ja´ ä så trôtt ve vâla, så ja´ mä nö kan gå,
å dö´n må gärne komme å frakt´ mej därifrå
      langt för tusan i vall,
      aj, aj, aj, aj, aj, aj!
    Langt för tusan i vall bål i åvävvla.