Göken

Hell skogens fagre främling, hell
     Du vårens sändebud!
Ditt gröna tjäll byggs upp på nytt
     Och fylls af fröjdeljud.

Då tusenskön i gräset syns,
     Förvisst man hör din sång --
Har du en stjärna på din väg
     Att mäta årets gång?

Du underbara gäst, med dig
     Jag hälsar blomstrens stund
Och lyss till kvitter tusenfaldt
     Från fåglarne i lund.

Att plocka vifvor gossen går,
     Från skolan ledig nu,
Och stannar då han hör din röst
     Och härmar ditt kuku.

Men börjar ärten knyta blom,
     Från ljudrik dal du flyr
Att gästa där en annan vår
     För andra nejder gryr.

Säll du, hvars lund är alltid grön,
     Hvars himmel alltid klar,
Du har ej sorg uti din sång,
     Ditt år ej vinter har.

O kunde jag blott fly med dig!
     Hur gladt vi följde då
Med blomstertiden jorden rundt,
     Vi vårens vänner två!