Getsemane

När jag vandrar runt
i mörka natten
i slitna drömmar
och bråkar med min själ
så lever jag.

Så lever jag.

Jag lever i
ett dimhöljt liv –
där väntan äger
en slags vilja
att förstå vad
drömmen handlar om.

I mina tankar
frodas diset
som hindrar solen
att bryta fram.

Jag blir en vind
som blåser
upp och skingrar
diset, men
skingrar
viljan att orka blåsa.

Och jag färdas
så långt som klockan visar
och söker tröst
där kärlek icke brister