Gripsholm

Nu leker sommarvinden
I brokig blomrabatt,
Det ångar sött från linden,
Reseda doftar matt.

Och hvita strömoln simma
Och Mälarn skvalpar smått
Och alla rutor glimma
I sagans röda slott.

Den tjusning Svea gömmer
I luft, i sjö och skog,
Kring borg, där minnet drömmer,
I dag sin trollring slog.

Men inga vakter posta
Med lur och hillebård;
Tsar Ivans slangor rosta
Bland gräs på solig gård.

Till praktgemak och häkte
Och bildergalleri
För stundens lätta släkte
I dag är vägen fri.

Från rum till rum de vandra,
De stanna och de se --
Jag följer som de andra,
En skugga blott som de.

För denna snabba skara,
Som flyktigt blott gör halt,
Sig sekler uppenbara
I färgrik, fast gestalt.

Här skådar Vasa-kynne
Ifrån panelad vägg:
Ett eldfängdt svårmodslynne,
Ett långt och tudelt skägg.

Med segerns stolta miner
I Lützenhjältens spår
Hans stora paladiner --
Kyrass och knäfvelbår.

Sitt sträfva skick bevarar
Från Reduktionens dar
En grupp af räknekarlar --
Allongeperuk, talár.

I snirkelramars glitter
Ett sällskap i pastell,
Där skämtet uddigt spritter
Kring haka slät och mjäll.

Så hos förgångna ätter
Kan ögat spåra klart
I skiftande fasetter
Ny håg, ny sinnesart;

Men fastän skilda vida,
Ha alla kvar likväl
Ett allmänt drag, en sida
Af Sverges egen själ.

Af tusende porträtter
Mitt hufvud helt är fullt,
I parken jag mig sätter,
Där linden susar huldt.

Jag ser hur flockar gånga
Alltjämt min bänk förbi;
Jag skulle önska fånga
Vår tids fysionomi --

Jag ville se det draget,
Förnimma just den ton,
Som gör det lilla jaget
Till del af en nation ...

Det är liksom en slöja
Sig sänkte för min syn:
Det enda jag kan röja
Är skogen, sjön och skyn,

Den tjusning Svea gömmer,
Hur släkter än förgått,
På strand, där minnet drömmer
I sagans röda slott.