Grymt verklighetens hårda band mig trycka
Grymt verklighetens hårda band mig trycka,
av törnet blott en efterskörd jag samlar
på glädjens fält, och lik ett korthus ramlar
var väntad jordisk fröjd, var dröm av lycka.
Allena stödd vid tålamodets krycka,
jag i en vild, en nattfull öken famlar,
och i mitt spår den tunga kedjan skramlar,
vars länkar döden blott kan sönderrycka.
Dock tröstar mig den himlaburna sången.
Från himlens borg en rosenkransad ängel,
i gyllne flykt han sig till jorden svingar.
Milt han mig vidrör med sin liljestängel.
Strax falla kopparkedjorna av fången,
och vingen höjs, och silverrösten klingar.
|
"Moraliska, religieusa och patriotiska sånger."
|
Övrigt Till Förruttnelsen | Endymion | Grymt verklighetens hårda band mig trycka | Näcken | Näktergalen | Suckarnas mystér | Amanda | Till Julia | Vad suckar häcken? | Vän! I förödelsens stund | Fången | Sängen | Resa, Amanda, jag skall |
