Gryningen
Svenska Dikter
Jag tänder mitt ljus över hela Atlanten...
Okända världar, nattliga länder
vaknen emot mig!
Jag är den kalla gryningen.
Jag är dagens obarmhärtiga gudinna
i dimgrå slöjor
med litet tidigt morgonhjälmblänk.
Lätt, lätt löpa mina vindar över haven.
Mitt starka horn hänger vid min sida, jag blåser ej till uppbrott...
Väntar jag ännu? Har en gud fördrömt sig?
Morgonen stiger röd ur oceanen.
(September 1918)
| Septemberlyran (Edith Södergran) | |
| Den skönaste guden | Samlen icke guld och ädelstenar 
|
