Helsning

Kan en moders kärlek svalna,
Kan en sådan låga falla,
Som i hennes bröst, -
O, då kunde solen släckas,
Kunde vårens glädje bräckas,
Blefve lifvet utan tröst!

Moder, moder, Du med åren
Bragt oss, efter hösten, våren,
Lika frisk som förr!
Dina rosor gro, - men mina
Vilja nu, gunås, förtvina:
Stängd är glädjens gyllne dörr!

Varm du är, och trots de många
Pröfningar, de långa, långa,
Är du nöjd ännu!
Snön från jorden slöjan drager,
Och den glada våren tager
Första, glada priset nu!

Moder, moder, låt mig famna
Dig i andanom och hamna,
Hvila vid ditt bröst!
Fjerran är mig fosterjorden -
Ack, men ljuft från höga norden
Möter mig din kära röst!