Himladrottningens bild i Heda

 "Åtta hundra julenätter såg jag tända sina ljus.
 Barn,hör vad jag täljer!
 Konungar kysste min fot.
 Glömd sitter jag.
 Damm höljer mig.
 Bed mig ej om vad du har kärt,
 ej om guld och ej om namn.
 Gå, förnekare!
 Blott hos den, som tror, ske under."
 
 När jag hörde från bildens röda läppar
 av trä så tunga ord,
 flög på muren ett sken och jag bad:
 
 "Skänk mig hellre det gyllne hjärta,
 skänk en droppe av den goda, kärleksrika ödmjukhet,
 som, förgätet och utan namn,
 sirat och satt dig med dok och krona
 hög och sträng på drottningstolen.
 Lär mig vörda så och besjunga
 hela den stora, ljusa värld,
 som står fylld av vingars surr,
 ängar och berg och underbara,
 ädelt visa människoverk.
 Den har tro, för vilken mycket är heligt."