Hvilan i Egypten

Det porlar en källa, det grönskar en dal
Med svalka och skugga i vandringens kval.
Hvar älskande moder en gång funnit vägen
Till dalen i sagornas drömland belägen.

Där bortom går färden i öknar igen,
Där sfinxerna stirra mot undrande sven.
Där drager han gåtor och odjur till möte,
Men här får han rasta vid moderligt sköte.

I morgon går vägen i brännande sand,
Men först får han hvila i drömmarnes land.
Han föddes att kämpa, att lida och tjäna,
Men än är han hennes, sin moders allena.

I källan med mossa kring speglade moln
Hon doppar betänksamt den blänkande skåln.
Nu slippa de rosiga läpparne leta --
Mig törstar! för visso en gång skall det heta.

Den barnsliga ifvern hon dämpar en stund
Och läskar försiktigt hans glödande mund.
Den bägarn, hvars bräddar än skyarne dölja,
Är vid och är bitter som världshafvets bölja.

Det porlar en källa, det grönskar en dal
Med svalka och skugga i vandringens kval.
Än susa i fjärran de okända floder --
O barn, hvarför skynda? Du är hos din moder.