I bönhuset

"O, dyre vänner, syndens lön är döden,
hans synd var stor och bön är starkt av nöden,
vår arme unge broder Andersson
har blivit världens barn och fallit från."

    O, vi arme syndens trälar,
    Herre, hjälp våra fattiga själar!

"Han var begåvad rikt med nåd från ovan,
vår unge Barnabas, och hade gåvan
att tolka ordet mer än någon präst
och väckte många själar, kvinnor mest.
Och han var ljuvlig såsom Josef var
och frestades som han hos Potifar,
o, ynglingar, I gån på farlig mark!
Dock trodde vi att Andersson var stark
och kämpade mot djävulen och vann
- men djävulen var starkare än han!"

    O, Ichabod, o, Ichabod,
    synden rasar i kött och blod!

"Vi gifte honom med en äldre änka,
en stadgad människa, som kunde skänka
den unge mannen skydd mot satans garn
och köttets lockelser bland världens barn.
Hon var en stilla, djupt allvarlig kvinna,
en from och vaksam ljuvlig vaktarinna,
som stod på post i varje ögonblick
och följde Andersson, evart han gick.
Men mänsklig visdom är fåfänglighet,
ty som församlingen väl redan vet,
så rymde broder Andersson i natt
med Fia Bergman till Amerikat!"

O, synd och nöd, o, sorg och kval,
ack, denna jorden är en jämmerdal!