Jan Ersa och Per Persa

 Jan Ersa ägde Nackabyn,
 Per Persa ägde Backabyn
 i By i Västra Ed.
 Jan Ersa,
 Per Persa,
 de höllo aldrig fred.
 
 Var havren god i Nackabyn,
 så slog den fel i Backabyn.
 Då blev Per Persa vred,
 då svor i mjugg Per Persa,
 då gren och flen Jan Ersa,
 så mun gick halvt ur led.
 
 Var klövern grann i Backabyn,
 så var den klen i Nackabyn,
 där växte blomst och bär.
 Då gren och flen Per Persa,
 då hyttade Jan Ersa
 med näven bortåt Per.
 
 Gick det på tok i Nackabyn,
 var det kalas i Backabyn
 och glädjen stod i tak.
 Var mörk i håg Per Persa,
 som solen sken Jan Ersa
 och gjorde brygd och bak.
 
 De trätte och processade.
 Om friden prosten mässade
 - det var som vått på gäss.
 Ty vann en gång Jan Ersa
 så började Per Persa
 en splitter ny process.
 
 Ju mera de bedagades,
 dess mer det stämdes, klagades
 och tappades och vanns.
 Var domen för Per Persa,
 så vädjade Jan Ersa
 till närmaste instans.
 
 Så stredo de, så trätte de,
 så levde de, så mätte de
 varandra skäppan full.
 Processen bröt Jan Ersa,
 och brännvinet Per Persa,
 för bägge gick det kull.
 
 Och ingen av dem mjuknade,
 när de på slutet sjuknade
 och stoppades i jord.
 "Ve' nästa ting, Jan Ersa!"
 "vi möts, vi möts, Per Persa!",
 var deras sista ord.
 
 Men "trilsk som Jan i Nackabyn"
 och "ilsk som Per i Backabyn"
 är stäv i Västra Ed.
 Jan Ersa,
 Per Persa,
 de höllo aldrig fred.