Jesuiten

Käre vänner, dyra kristna, kifvens icke, hvad I gör'.
Läggen ister ej på brödet, då I kunnen lägga smör.
Sen på mig. Ej för min egen, blott och bart för kyrkans skull,
Verkar jag, och fett och frodigt, fint och fagert är mitt hull.

Bråken icke om principer. Sådant er aptit förstör.
Sen på mig. Är jag ej kolugn som en gammal gärdsgårdsstör?
Men när granne slåss med granne om ett enda fattigt ägg,
Är jag framme vips och kniper hönan ifrån husets vägg.

From och ärbar, mild och foglig, öfverallt jag fram mig tar,
Stryker folk så fint om munnen, kittlar, smeker en och hvar,
Jag som barn i huset är i sköna spanskors boudoar,
Och Italiens varma döttrar hylla mig som biktefar.

Öfverallt på jorden fins jag, äfven i Amerika;
Fast man skryter med sin frihet der i landet... ha, ha, ha...
Är det jag, som leder valsen - bundsförvandter har jag ock:
Augustana, St. Ansgarius - något tarfliga ändock...