Källan

Genom dalens stilla famn
denna källa tyst sig bryter.
Bortskymd hennes bölja flyter
obemärkt och utan namn.

Men då vid dess lugna flod
vandrarn trött av möda dignar,
glad han hennes skatt välsignar
för sitt vederkvickta mod.

Måtte himlen höra mig:
må dess fadersgodhet giva
att mitt liv en bild må bliva,
lugna källa, utav dig!

Vare ärelystnans lott
att i höga lovtal blänka ...
min att likar bistånd skänka,
leva glömd och göra gott!