Karnaval
Svenska Dikter
Ej under, om jag slätt till mods mig kände:
I lifvets karnaval jag okänd var.
Hvar narr med träsvärd blef jag skyldig svar,
Och Colombine nybörjarn ryggen vände.
I detta virrvarr, brokigt utan ände,
Jag såg en mask med dräkt lik den jag bar.
»Du är den vän jag länge önskat har!»
Jag ropte glad, -- och han: »Väl mött, min frände!»
Hur brådt vi hade att afsides gå!
Två lika själar längtade att få
Omsider utan mask hvarandra skåda.
Då masken fallit, studsade vi båda
Och skildes fort att göra andra val --
Så går det till i lifvets karnaval!
| 'Samlade dikter af Carl Snoilsky - Första bandet' | |
| Min vän och jag | Bältespännarne 
|
Första bandet | Andra bandet | Tredje bandet | Fjärde bandet | Femte bandet
