Klagan över Critons död
akad. sekreterare Carl Klingenberg d. 17. Juli 1757
Så är det enda från mig taget,
Som jag av jordiskt allt begärt!
Mitt liv jag som en börda dragit,
Och tusen plågor hjärtat tärt;
En vän var lämnad till mitt stöd,
Min hjälp, min tröst i all slags nöd,
Som mig förmildrat världens plågor.
Nu är mitt ankar brutet av,
Nu slås mitt skepp av tusen vågor
Och mäktar dock ej gå i kvav.
Du känsla, som min plåga våller,
Ack, domna bort, du mer ej tål!
Du kraft, som livet sammanhåller,
Ett olycksliv, ett sorgers mål,
Försvinn och stanna i ditt lopp
Och låt en sansning höra opp,
Vars ömhet ingen kan uttala.
Du känsla och du tankefart!
Skall ej en söt, en evig dvala
Försätta dig i lugnet snart?
Nöje i enslighet | Till **** (Nordenflycht) | Lugnet
Till Fischerström | Siskan och Näktergalen | Skönhetens bräcklighet
En rätt svensk soldat | Klagan över Critons död
