Krigssång (Andersson)

Nu storm kring svarta dalarna
de bleka löven strö -
och det är svart natt och vi ha intet ljus -
i stjärnlöst själamörker
vi döda och vi dö
och spilla våra vänners blod på våra kullars grus.

I sena tiders skymning
vi hitta icke mer -
ty det är djup natt och vi ha intet ljus -
vår mördarblick ser stirrande mot jorden ner,
vi döda våra vänners barn och bränna andras hus.

För oss finns ingen stjärna
och ingen himmel blå -
och allt är mörk natt och vi ha intet ljus -
och blodets röda rosor
de växa var vi gå
och dödens ångest flämtar
i tunga skogars sus:

"Vart mänskor gå - och varför -
kan aldrig redas ut,
ty det är nattens gåta,
och den har intet ljus.
I mörker födas, döda de, och dödas där till slut,
och det står skrivet klibbigt rött
på alla vägars grus."