Kväde (till högtärade herr läroverksadjunkten)

Gläd dig, Skara, du är icke minst bland blomstrande städer!
Hell dig, ädle herr Nils och välsignas din kamp mot de röda!
Stor är du bliven i truten när fram du som krigare träder
måtte det unnas dig leva till dess du har lärt dig att blöda.
Ja, du är bra. Men hur ser du egentligen ut? Får man
veta om du har bockskägg och blommiga kinder ell' kanske en måne?
Hör du till Faraos pinade magra eller de skinande feta nöten?
Och är du av ålderdom svag, ell' av födslen fåne?

Säg vad är esoterisk kabbalistik hos de mest merkantila?
(Hav fördrag med min vers. Jag kostar ej på dig så många!)
Störes det äktsvenska sinnet till andakt och ro och vila
endast hon _en_ adjunkt i din hemstad eller hos många?

Stackars Nils Wapner! Hur gammal, min vän, kan du vara,
som till ett sådant värv dig beger fast du har verksamhet annan?
Ack, är du bara en vattning och vresig adjunkt ifrån Skara?
Icke den fattiga munken - av skuldkänsla brännhet om panna!
Akta dig då att ej vårskarpen tar dig och du dig förkyler!
Skaffa dig lakrits i tid och lägg ylle närmast magen!
Tusende fattiga bröder och systrar på hem och asyler
gapa väl käften ur led åt Skara på yttersta dagen!