Kyrkogården
Svenska Dikter
Stundom kring de dödas läger
för mig själv jag vandra plär.
Tystnaden, jag finner där,
ingen fasa för mig äger:
ljuv den för min känsla är.
När jag mig förtroligt sänker
på en gräsbevuxen häll,
fridsamt på min levnadskväll,
mina sorgers slut jag tänker,
tänker vilan, och är säll.
Utan bävan, utan smärta
ser jag dödens strödda spår:
vid den stumhet kring mig rår,
ingen röst uti mitt hjärta
något brott mig förebrår.
Jag en renad glädje känner
uti denna enslighet ...
och från vilans rolighet
vålnader av hulda vänner
viska frid och salighet.
