Lämnad vid Cajsa Lisas säng, sent om en afton

 Glimmande nymf, blixtrande öga,
 svävande hamn på bolstrarna höga,
 menlösa styrka,
 kom, kom nu att dyrka
 vid ett smalt och utsläckt ljus
 sömnens gud, vår Morfeus!
 Luckan ren stängd, porten tillsluten,
 natthuvan ren din hjässa kringknuten;
 ren Norströms piskperuk
 den hänger på sin spik.
 Sov, somna in vid min musik!
 
 Bofinken nyss, nyss, Cajsa Lisa,
 slumrande slöt sin kvittrande visa.
 Solen nyss slocknat
 och fästet har tjocknat,
 enslighetens tystnad rår;
 jag til Fröjas dyrkan går.
 Regnet nedöst i bullrande låga,
 välver i skyn sin brandgula båga,
 som randas lugnt och skönt
 av purpur, guld och grönt,
 sen jorden Jofurs åska rönt.
 
 Somna, min nymf! Dröm om min lyra,
 til dess vår sol går opp klockan fyra,
 och du dig sträcker,
 och armarna räcker
 til min kanna och min famn,
 eldad av mitt blod och namn.
 Cajsa, du dör! Himmel, hon andas;
 döden ger liv, och kärlek bortblandas.
 Men fast din puls slår matt,
 så blundar ögat glatt.
 Håll med fioln; god natt!