La bella Sorrentina

Svenska Dikter

I Sorrentos stjärnenätter
Är ditt namn på hvarje sträng,
För att skänka dig buketter
Glöder hvarje törnrossäng.
Toner, blommor äro dina --
Bella, bella Sorrentina!

Frukten rodnande och mogen
Ber dig vid sitt växtlif trött:
Flicka, jag är redobogen,
Plocka mig: rödt vill till rödt!
Nalkas, bella Sorrentina,
Med din mun, den sammetsfina!

När du, stadd på väg till brunnen,
Genom krumma gränden sprang,
Stenar fingo mål i munnen,
Där din lilla toffel klang.
Tänk dig då de hjärtans koller,
Som du under toffeln håller!

När till stranden du dig närmar,
Djupets suck dig flyr förbi;
Sänkt och lyftad böljan härmar
Hvarje åtbörds harmoni.
När ditt bad du blygt förlåter,
Födes Afrodite åter. --

Men jag icke längre gitter
Fiska rim i sinad älf,
Medan vid min sida sitter
Just la Sorrentina själf,
Stirrande med stora blickar
På mitt pappers streck och prickar.

Kan jag annat väl än skratta
Åt så otacksamt besvär?
Barn, du kan ju icke fatta
Ens ett ord af allt det här.
Verserna Sorrentos dotter
Tjäna må -- som papiljotter!