Människoanden
Svenska Dikter
Arma främling, som förlorat vägen
under natten, och förlägen
famlar kring och lånar hus
i en bräcklig och förfallen hydda:
akta dig, hon kan dig icke skydda,
men begrava dig uti sitt grus.
Vadan kom du? Varför ser ditt öga
trånande upptill den höga
gudasal med silverlampor i?
Har du lämnat släktingar och vänner
i det blåa landet? Känner
du de saliga däri?
Kanske flöto dina barndomsstunder
sakta hän ibland dess lunder,
som en bäck bland Edens trän? --
Kanske flyktade din ungdoms fröjder
på dess solbeglänsta höjder,
som en dagg bland rosor hän?
-- -- -- -- -- -- -- -- -- --
