Med sina lockar skimrar hon...
Svenska Dikter
Med sina lockar skimrar hon
likt månen över österns rand.
Hon rör sig som en blommig gren,
vänt vajande för västanvind.
Du går förbi, du ler, och se!
vart hjärta står med ens i brand.
Om jag i dina ögon ser
blir jag för allting annat blind;
min själ du håller fången så
som duvan i din vita hand.
Ur Tusen och en natt, persisk sagosamling, översatt till arabiska på 800-talet
