Mellan tvenne världsdelar

Skeppet lustigt gungar
Öfver böljegrafven,
Där de tvenne hafven
Möte stämt i kväll.
Bum -- en fråga ljungar
Från Gibraltars vallar!
Svaret återskallar
Djupt bland Libyens fjäll.

Solen blodröd slocknar,
Redan täta byar
Vältra tunga skyar
Af fantastisk form.
Mörkret brådstört tjocknar,
Vågor manen skaka,
Fosforgnistor spraka --
Hejsan, natt och storm!

Saltskum yr kring skutan,
Kolsvart gapar Hades --
Bättre var i Gades
Under palmens träd!

Virrvarr i kajutan,
Strupljud, gråt och kaos!
Britten ber hin ta oss,
Insvept i sin plaid.

Rädd för sina öden
Lofvar Dolorsita
Aldrig mera bita
I förbjuden frukt.
Halft i skärseldsglöden,
Halft sjösjukans offer,
Svär hon sanct Christoffer
Evig klostertukt.

Mod, min sköna! Vågen
Var din moders vagga:
Vaggsång ibland fragga
Ljöd från musslehorn.
Snart på himlabågen
Glöder dagens strimma,
Malaga i dimma
Visar sina torn.

Stormens vinge slaknar,
Gladt i morgonglitter
Tumlarstimmet spritter
Utmed skeppets bog.

Allt till njutning vaknar!
Förr’n ditt öga skådar,
Vällukt re’n bebådar
Kustens mandelskog.

Därför håll dig tapper:
Tänk på lek och löjen,
På arenans nöjen,
Tjurars banesår,
Bref på rosenpapper,
Sång och serenader,
Månskenspromenader
Med en mörk señor!